22/11 1963

Vill du ha kontrafaktisk spänning och en thriller fylld bok eller någonsin undrat vad som skulle hända om man försökte förhindra mordet på president John F. Kennedy år 1963 och inte är rädd för att vara uppe till fyra på natten med kalla kårar bara för att ’’läsa sidan ner’’ är boken ’22/11 1963’ rätt bok för dig. Skriven av Stephen King är den inget mindre än ett mästerverk omöjlig att lägga ifrån sig och trots att den är hela 800 sidor känns den nästan för kort.

Den nyskilde högskoleläraren Jake Epping möts en dag av en sjuk och gammal Al istället för den normalt pigga kocken på Al’s Diner. Det var ju bara igår som han blev serverad en Fettburgare av den leende Al så hur åldras man 4 år och får cancer på en dag? Jake får ett uppdrag av den döende kocken. Ett uppdrag att ändra historiens gång och flera miljoner människors liv. Ett uppdrag att hindra mordet på president John F. Kennedy den 22 september 1963. Al försökte själv ta tidrumshålet i hans skafferi till 1958 men mycket kan hända på 5 år när det förflutna är obändigt och gör allt för att hindra en. Al fick svår fjärdegradens cancer och han stannade bara i fyra år, så vad kommer hända med Jake?

Det vore en förolämpning att säga att boken var någonting mindre än ett spänningsfyllt mästerverk. Jag älskade allt med boken, från sättet den är skriven på och den olidliga spänningen till den äkta empatin man kände med karaktärerna. Jag försöker komma på något jag ogillade med boken men ingenting dyker upp.

Det enda jag skulle kunna anmärka på är att den är ganska lång och har många detaljer som är viktiga att komma ihåg då de formar storyn ganska mycket. Men det är egentligen bara bra tycker jag då jag föredrar böcker där man måste tänka själv och allt inte serveras på ett silver fat. Men om man inte har mycket tid att läsa boken är det risk att man glömmer många av alla de små detaljerna vilket kan förvirra en, dock tror jag inte att det är ett stort problem.

Anton Skolglund

New world

Boken som kommer att få dig att känna dig som om du vore i en helt ny värld!

Boken handlar om Miriam som har blivit slumpvis utvald till att bli speltestare till det nya virtual reality spelet ”New World” tillsammans med en annan kille från staden. Men allt eftersom de spelar blir de medvetna om att något, eller någon, spelar med deras värsta och mest privata rädslor och känslor.

Efter som jag är lite teknik nörd så gilla de jag temat på boken och jag tyckte att det var roligt att se hur tekniken inom spelar har ändrats på bara 9 år (Efter som den var skriven 2007). Jag tyckte att det var en ganska så seriös bok med inte så mycket skratt mer än något litet här och var vilket gjorde att man hela tiden var intresserad av vad som skulle hända härnäst. En annan sak som jag tyckte var bra är att man kan verkligen sätta sig in i hur Miriam känner sig och vad hon har för tankar. Man förstår liksom precis hur hon känner sig fastän jag inte är ett dugg lika som henne. Riktigt snyggt gjort av författaren.

Det som jag tyckte var lite negativt var att jag fick inte riktigt någon klar bild av hur det såg ut i det olika områdena och miljöer de var i. När jag försökte föreställa mig hur det såg ut så blev det så tomt. Men det kompenseras av massa andra bra saker med boken.

Jag rekommenderar denna bok till alla egentligen, man behöver inte vara någon teknik eller data nörd som mig för att tycka om den utan vem som helst kan läsa boken och tycka den är bra. Helt enkelt en bra bok som alla kommer att gilla!

Filip Starkenberg

Blod och Död – Jens Ganman

En tropisk paradisö mitt ute i stilla havet fylls med USAs 10 värsta seriemördare. Sist kvar vinner det ultimata priset, frihet. Allting sänds på tv likt vilket program som helst. Skulle du titta?

Vi får följa den före detta psykologen och populärkulturexperten dr C.M. Butterworths onlinedagbok där han varje dag klargör vad som hänt på ön med de 10 seriemördarna som förväntas slita varandra i stycken i kamp om att komma därifrån. Dr Butterworth, som själv mördat 14 personer vilket ledde till hans enkelbiljett till paradisön, är fast besluten om att vinna tillbaka sin värdighet och konstaterar redan i början att han inte tänker mörda igen. Men hur länge ska han kunna stå fast vid sitt löfte när producenterna försöker provocera fram så mycket våld och död som möjligt?  Tittarna måste ju få vad de vill ha!

Sin titel till trots är boken faktiskt väldigt roligt och allmänt underhållande. Språket är väldigt lätt och ledigt trots att temat är just blod och död. Mängden komik gör att man kan smälta de groteska inslagen i boken förvånansvärt lätt. Dagboksperspektivet gör att handlingen blir lätt att följa samtidigt som man får ta del av huvudpersonens åsikter och upplevelser på ett väldigt naturligt sätt. I sin dagbok blandar huvudpersonen både in sarkasm och ironi på ett humoristiskt sätt som gör att man knappt märker bokens starka budskap kring hur snedvridet vårt samhälle egentligen blivit. Är en tv-serie likt denna en omöjlighet i dagens samhälle?

Jag blev väldigt positivt överraskad av hur rolig boken är. I boken leker huvudpersonen med sina tankar och pratar om politik, psykologi och samhället på ett väldigt våghalsigt sätt som gör historien väldigt rolig samtidigt som man, som läsare, får en och annan tankeställare. Dock får man vara beredd på lättvindigt skrivna ”hemskheter” som är lite utöver det vanliga på groteskhetsskalan. Boken heter ju trots allt Blod och Död och författaren måste ju möta läsarens förväntningar. Komedi varvas med våld och skräck på ett egenskapligt sätt och bildar en läsupplevelse som inte liknar någon annan jag stött på tidigare.

Är du en erfaren läsare som har lite skinn på näsan och ett sinne för humor så är Blod och Död verkligen en bok för dig.

Josefin Stenberg

Den fjortonde bruden

”Så slog han upp sina vingar och Aeriel kände hur hon lamslogs av häpnad. Framför henne stod den mest undersköne yngling hon någonsin skådat.” Så börjar boken ”Den fjortonde bruden”, boken som förvånade mig.

Boken handlar om Aeriel, tjänare till bortrövade Eoduin. Hon vill hämnas genom att döda rövaren, vilken visar sig vara en vampyr, och råkar ut för ett stort äventyr. Hon träffar alla möjliga varelser, både goda och onda, och är med om äventyr vi vanliga människor bara kan drömma om.

Boken är egentligen inte särskilt speciell, det är en fantasyberättelse som innehåller i stort sett samma saker som de flesta fantasyberättelser gör: Underliga platser och varelser, magi, fattigdom och rikedom. Boken är skriven på ett bra sätt med något äldre språk, vilket gör att stämningen blir ännu lite bättre. De äldre orden passar in och gör att berättelsen känns ännu mer övertygande. Berättelsen utspelar sig på en fiktiv plats, det är åtminstone vad jag tror, men skulle också kunna utspela sig i framtiden eller forntiden på vår planet. Just att man inte vet säkert, men att det egentligen inte spelar någon roll, gjorde att jag tyckte boken var spännande och intressant hela tiden.

Jag blev något förvånad över den här boken, den verkade inte speciell på något sätt och jag trodde det skulle vara en långtråkig, gammal, förutsägbar berättelse. Man brukar ju säga ”Don’t judge a book by its cover”, men det var exakt vad jag gjorde. När jag sedan började läsa den var jag fast. Trots att det gick att gissa hur det skulle sluta slutade boken inte på ett tråkigt, självklart sätt, utan författaren, Meredith Ann Pierce, har fått till det riktigt bra. Det slutar inte på samma sätt som andra böcker med onda karaktärer gör utan hon har hittat på något eget, nytt.

Den har boken passar alla som tycker om fantasy och fiktiva berättelser, men är även en väldigt bra bok att börja med om man vanligtvis inte tycker om genren men vill försöka läsa det ändå. Jag rekommenderar den verkligen, den här boken är något utöver det vanliga!

Märta Larsson

Liftarens guide till galaxen – katastrof eller mästerverk?

Arthur Dent vaknar till vad han tror är en helt vanlig torsdag, han kunde inte ha mer fel. Utanför står bulldozers som ska riva hans hus för att kunna göra en ny motorled. Men det ingen vet är att bara minuter senare kommer jorden sprängas, av den ironiska anledningen att skapa en ny hypegalaktisk expressled. Men Arthur lyckas undfly jordens ödeläggelse med hjälp av sin gamla vän Ford Prefekt som han under denna händelserika förmiddag får reda på är en utomjording. Dessutom är Ford en resande faktasamlare till den Intergalaktiska boken ”Liftarens Guide till Galaxen”. Det här är bara en bråkdel vad som händer i de tre första kapitlen.

Så vill du ha helt vilda sidospår, underliga händelser och tänkvärda filosofier i ett konstant flöde ska du läsa liftarens guide till galaxen.

Jag ska recensera första delen i serien men det finns 5 stycken som alla är sammanfogade.

Jag har efter denna vilda läsning fortfarande inte riktigt lyckats smälta historien och man kan fråga sig om boken bara är en katastrof eller ett mästerverk.

Boken är otroligt förvirrande, man skickas från händelse till händelse genom både tid och rum. Några av de olika sido-historierna sammanstrålar senare i boken men större delen av dessa slumpmässiga hopp är helt poänglösa för att driva handlingen framåt. Det resulterar i att huvudhandlingen står väldigt stilla vilket kan vara otroligt frustrerande. Huvudhandlingen har dessutom ingen poäng och jag förstår inte meningen med boken. Boken har även massa av onödig fakta och det finns hela sidor från ”liftarens guide till galaxen” som handlar om allt från handdukar till alkohol.

Författaren har antagligen skrivit alla dessa sidohistorier som humorinslag och många anser boken vara väldigt rolig, och ibland är den det. Men det är helt enkelt inte min sorts humor. Det jag dock kan uppskatta i boken är författarens otroliga fantasi. Jag kan inte annat än förundras av var han få allt ifrån och vissa av sakerna ställer väldigt intressanta tankegångar.

Frågan om det är ett mästerverk eller katastrof kan jag nog inte riktigt svara på. Boken var absolut inget för mig men jag kan förstå varför den har så många läsare. Med det sagt bör du ge boken en chans för att se om det är din sorts bok.

Elina Palokoski

Rytmen i blodet- en låt i bokform

Om man kunde knarka musik, vilka konsekvenser skulle det medföra? Med tanke på att det bakom varje låt finns en dyster och brokig historia, verkar det inte som den bästa idén att få in musiken i blodet.

Elliot Hill är en 24-årig basist som redan i bokens början har varit med om de klassiska rock n’ roll-erfarenheterna: Droger, framgång, fall, skilsmässa och avgiftning. Efter att ha harvat runt på mediokra klubbar och pubar med ännu mer mediokra band finner han återigen glöden i musiken när han går med i ett nytt band.

Detta dysfunktionella band består av honom själv, den vresiga och drogberoende DJ:n Jody, den mystiska trummisen 2spot och den vackra sångerskan Donna. Bandet har ett sound som Elliot aldrig varit med om tidigare, och har dras återigen ner i musikens förgiftade hav, men denna gång djupare än han kunnat föreställa sig. Allt tack vare ett klot som på ett magiskt sätt remixar deras musik.

Varje vers, varje riff, varje liten ton i deras musik har en bakomliggande historia som påverkar bokens handling. Meningarna är skrivna som verser i en låt, med ett ”/” istället för kommatecken och punkter. Skrivsättet är till en början irriterande, men allt eftersom vänjer man sig och då flyter det samman med historien. Författaren Jeff Noon har virkat ihop brittisk rock n’ roll-kultur, musik och science fiction och skapat plot twist-fylld skönlitteratur på ett sätt som är, om än konstigt, väldigt imponerande. Händelserna i boken, precis som bandmedlemmarnas liv kretsar kring musik. Drogen, det vill säga musiken, är antagonisten till alla karaktärerna, och deras olika sätt att hantera den spelar stor roll i berättelsens utfall.

Budskapet och andan som genomsyrar varje kapitel, att det alltid kommer något fint ur det fula, och något fint ur det fula, ger mig en bitterljuv känsla när jag läser boken. Boken är tillräckligt optimistiskt för att inge en känsla av hopp, men samtidigt tillräckligt dyster för att kännas äkta. Med andra ord representerar den vad vi alla älskar med den brittiska musiken.

Rytmen i blodet rekommenderas starkt till alla musikintresserade läsare samt till den som är sugen på annorlunda läsning!

Axel Blom

Fjärilen från Tibet

Helvetets portar öppnades, något som man inte trodde kunde hända hände just. Skinnet försvann, stora saker kom ut från ryggen, ögonen förändrades, man visste inte vad det var längre förutom att det såg ut som… Jag tyckte att boken var bra för att den fick en att rysa till vilket jag trodde var omöjligt genom att bara läsa en bok. Men denna bok fick mig verkligen att bli lite extra rädd om nätterna men förutom det var det även väldigt intressant.

Boken handlar om en person som heter Martin som har varit på semester i Tibet och på vägen hem tar han med sig helvetet som spelar sig på 4 olika delar. Det händer hemska saker när han kommer hem på många olika platser. Byar förstörs, människor dör, fasan strömmar genom alla. Jag tycker att huvudpersonen är skriven som en helt vanlig svensk individ, han verkar inte ha något speciellt som de brukar ha i böcker. Detta ger intrycket att man känner igen sig mer skulle jag säga. Förutom det så rös jag till ofta när jag läste boken för det kändes som om jag var inne i boken eller att något liknande skulle hände när jag släckte lyset och skulle sova. Jag skulle säga att boken är riktigt bra skriven på det viset att man känner rädsla genom bara text.

Jag skulle säga att denna bok är anpassad för läsare som är runt 16 år eller mer. Men om du är en erfaren läsare och yngre så skulle du även kunna läsa den då. Varför jag tycker så är för att det är en skräckroman och man måste fatta för det finns en del svåra ord fast boken är ändå inte skriven på ett svårt sätt. Ofta är yngre in heller mogna eller redo för att fatta en sådan typ av boken om man inte är erfaren. Jag rekommenderar denna bok väldigt mycket för att jag gillar vanligtvis inte att läsa men detta var den första boken i hela mitt liv som jag verkligen fastnat för vilket säger att ni borde läsa den för att få läsa en bra bok.

Alexander Wetter

Små gudar av Terry Pratchett

Gudar kommer i alla storlekar och skepnader, små som stora, kraftfulla som kraftlösa. Kanske i form utav en skäggig man uppe i ett moln eller i form utav en hjälplös sköldpadda. När den stora guden Ohm framträder i munken Bruthas tempelträdgård i skepnaden av en sköldpadda, helt maktlös på grund utav sin brist på troende börjar en resa som tar Brutha och Ohm ut på havet, genom en öken och till främmande land.

”Små gudar” är en humoristisk bok som i början verkar handla mest om religion och om gudar med mera. Men allt eftersom att man kommer längre in i boken så blir det mer utav en blandning mellan religion och filosofi och man börjar ifrågasätta saker. Det är en väldigt bra kombination av ämnen då dem är rena motsatserna emot varandra. Munkar som bor i ett tempel och ägnar största delen av sin tid till alla de olika gudarna och filosoferna, som är skäggiga män som går runt i vita skynken som spenderar en stor del utav sin tid genom att sitta i sitt badkar och tänka på livets mysterium. Det är tyvärr inte en sådan bok som du ligger med i sängen till klockan 02.00 därför att du behövde försätta läsa, eftersom att komedi och spänning är inte riktigt går hand i hand när det gäller böcker. Men däremot låg jag uppe till klockan 02.00 och tänkte på de frågor man fick av att läsa boken.

Jag tyckte det var en väldigt bra och intressant bok som tacklar ämnet religion med humor. Jag skulle rekommendera denna bok till den som vill ha ett gott skratt eller till den som tycker om att ifrågasätta saker. Som jag sa tidigare så är det inte direkt någon nagelbitare, men jag tycker ändå att Pratchett har gjort ett fantastiskt jobb med den här boken.

Olle Dahlberg Nilsson

Eragon

Vill du leva i en enklare tid då man gjorde allt själv och det finns nya och intressanta varelser, Eragon är en bok som fångar läsaren och får dem att älska karaktärerna, den tar en till en annan värld och man får ta del av deras liv.

Eragon handlar om pojken Eragon som bor hos sin morbror och kusin utanför en liten by som heter Carvahall, Carvahall ligger vid utkanten av allagäsia och ligger ut med bergskedjan ”Ryggraden”. Medan Eragon är ute och jagar så hittar han en mystisk sten som bara ger honom problem. Det får honom att överge in kusin och farbror och försöker ta sig från imperiet med byns sagoberättare, tillsammans tar de sig över Alagäsia.

Boken ger en bra beskrivning av situationen och tar en direkt in i handlingen, det är en snabb mer välformulerad inledning som drar in en från början och nästan tvingar en att fortsätta läsa. Det är ett ganska beskrivande språk i boken men det tar inte upp för mycket tid och ger boken ett bra och bekvämligt tempo.

Budskapet för mig är att familjen och vänner är viktigast och betyder allt, du ska ta hand om dem. Du ska även ta hand om de som försöker hjälpa dig och inte avvisa dem direkt.

Jag tipsar hela serien arvtagaren och inte bara boken Eragon, jag tipsar denna bok till de som gillar fantasy och äventyr, de som gillar när man lär känna personer lika bra som sin bästa vän kommer att älska serien och boken. Jag tipsar den även till de som är unga då det är en riktigt trevlig bok att läsa vilket gör det lät för den som har mycket att hålla kol på som tillexempel skola och fritid, jag tror också att de som inte läser så mycket skulle älska boken då den är så lättläst. Denna bok passar nästan alla och är en väldigt väl utformad.

Samuel Sjöstrand

Evig natt – en kort recension

Att vara ensam i mörkret 24 timmar dygnet runt 7 dagar i veckan låter inte speciellt frästande om du frågar de flesta människorna här på jorden, men enligt mig absolut ett intressant område att skriva en berättelse om. Man har ju bara hur spännande det låter!?

Boken handlar om framförallt den 28- åriga Jack som lever ett meningslöst liv i London, ända tills ett visst erbjudande dyker upp som frästar Jack väldigt mycket. Hans livs erbjudande med andra ord. Äventyret hinner knappt innan det förvandlas till en mardröm – en evig natt. Jacks medmänniskor tvingas kasta in handduken en efter en och tillslut är Jack ensam i mörkret.

Boken är skriven i dagboksform. Dagboksform i första personskrift är enligt mig ett väldigt bra sätt att skriva på, det hjälper en att sätta sig in i situationen mycket lättare och man kan enklare hänga med på vad som händer därute. Dock kunde jag störa mig lite ibland på att visa saker inte kändes speciellt relevanta, och kommer lite från ingenstans vilket kan få en ett tappa ett visst flyt man känner att man kommit in i.

Jag uppfattar budskapet som att psyket har en väldigt stor roll när man är ensam – om man verkligen ser den där mörka mannen i mörkret, eller kanske ser man honom bara för att man sedan man var barn, vet att det finns något farligt i den mörka natten?

Jag kan absolut rekommendera denna bok till alla som tycker om att läsa skönlitterära böcker. En klassisk ruskig spökhistoria som man inte kan släppa ögonen ifrån.

Erik Börgesson